Lite sent i och för sig att blogga om julen och jag har skrivit om detta på Facebook förut. Har dock inget nytt att komma med just nu för skallen är full med jobb - Så det får helt enkelt bli så här. Och det är min blogg och ingen kan stoppa mig - So here it goes.

Jag hatar inte julafton – Jag hatar dagarna innan…

Det enda rätta att göra dagarna innan är att hålla sig i hemmets lugna vrå, lägga en stor skiva ljummen julskinka på ett vörtbröd och öppna en iskall Staropramen.

Vaknar – Jobbar – Några timmar över – JULSHOPPING!

Innan ni läser detta nedan ska ni veta två saker:

1/  Det är till 100% sant

2/ Jag har de senaste 6-7 åren alltid handlat alla julklappar och gran den 23/12. I år testade jag att göra det den 22/12. Får de hur det blir nästa år…

Vaknar, drar i sig ett par koppar kaffe. Öppnar datorn. Svarar på mejl. Lägger den sista handen vid en film som ska ut. Planerar lite inför kommande år. Upptäcker att det för en gångs skull ser ganska tomt ut i almanackan idag – Vi kör stora julruschen idag istället för imorgon!!!

Julklappar ska handlas, ädelgranen ska bärgas och Systembolaget ska få ett besök – Hur svårt kan det vara? Jag sticker till Kållered och får detta avklarat i ett litet nafs.

Bäst att kolla kontot innan!. AJ!!!!

Upptäcker att jag betalt ut lön till min grymma personal – Men inte till mig själv – Shit.

Och eftersom jag endast har privata kort i Handelsbanken och inga kreditkort (för att jag hatar kreditkort) så innebär det att jag måste föra över pengar från företagskontot i Swedbank till Handelsbanken. Och det tar minst ett dygn. Äsch – Plockar ut cash istället.

Drar ned till Swedbankkontoret i Sätila – Ringer på klockan (system för att undvika rån) Ingen kommer… -Meh…klockan är ju 10:45…. Öppna och ge mig min flis!!! Läser öppettiderna… 12-16…. Damn… Asch gör inget – Tar banken i Kungsbacka istället.

Sticker in på Swedbank i Kungsbacka för att plocka ut lite coins för julshopping och diverse annat. Här är det låååång kö. Skit samma, får väl vänta då. Svarar på mejl, SMS, jobbar lite, tjötar i telefon… sedan är det äntligen min tur.

J = Jag    K=Kassörskan

J: ”-Hej, jag skulle vilja göra ett uttag”.

K: ”-Av kontanter?”

J ”-Ja”

K: ”-Det har vi tyvärr inte här”

Eftersom jag har varit med om detta förr, så får jag nu otäcka flashbacks från tidigare bankbesök, men jag bestämmer mig för att spela ”förvånad”.

J: ”-Va, jag gick väl in på banken?”

K: ”-Ja, men vi har slutat med kontanthantering”

J: ”-Eh… Okej, men man måste väl ändå kunna ta ut pengar?”

K: ”-Nej, tyvärr  - Har du inget kort?”

J: ”-Jo, men bara på Handelsbanken och jag missade att föra över pengar dit.”

K: ”-Ja, tyvärr, då kan jag inte hjälpa dig”

M: ”-Ja, okej. Ni har väl ett annat kontor i Kungsbacka, där jag kan ta ut kontanter?”

K: ”-Ja, du kan prova Forex”

M: ”-Va? Kan jag ta ut pengar via Forex från mitt Swedbankkonto?”

K ”-Nej – det var inte så jag menade”

M: ”-Nähe. Så var kan jag ta ut pengar i Kungsbacka?”

K: ”-Det kan du inte.”

M: ”-Vänta nu. Ska jag behöva åka tillbaka till Sätila för att ta ut pengar som är mina, som sitter på mitt konto?

K: ”-Ja, eller till Göteborg”

M: ”-Jo, fast det måste ju finnas något sätt att få ut pengar från mitt konto, utan kort och utan att jag ska behöva åka 5 mil?”

K: ”-Nej, nu vet ju jag att du inte är härifrån, men vi har faktiskt informerat våra kunder i ett par månaders tid om att vi kommer sluta med kontanter”.

M: ”-Och? – Det är ju likväl extremt dålig service att man inte ens kan plocka ut sina egna pengar från sitt eget konto?

K: ”-Ja, tyvärr, men det är så det är – den omställningen gick fort för oss här på banken också.”

M: ”-Jo, det hjälper ju tyvärr inte mig just nu eftersom jag vigt den här dagen åt att handla julklappar och det är svårt utan pengar.”

M: (Försöker humorvarianten eftersom inget annat verkar bita) ”-Vad ska mina barn säga när de öppnar sina paket och i där ligger en teckning där det står ”Tyvärr kids – Pappa fick inte ta ut pengar från banken så det blev inga klappar i år tyvärr”…

K: ”-Var kom du från sa du?”

J: ”-Sätila”

K: ”-Känner du någon på banken”

J: ”-I Sätila känner alla, alla”

K: ”-Känner du Rolf?”

J: ”-Ja, känner och känner. Han vet vem jag är och jag vet vem han är.”

K: ”-Jag har jobbat med Rolf”

J: ”-Bra, ring till Sätila och kolla att jag är jag, så kanske jag ändå kan göra ett uttag – Fast vänta – Ni har ju inga kontanter?”

K ”-Vi har ett nödkort”

M: ”-Okej…”

K ”-Fast det är bara för människor i nöd som exempelvis tappat sina kort”

M: ”-Detta är nödfall – Mina barns julglädje hänger på det”

K: ”-Det är inte riktigt så enkelt – Anledningen till att vi är restrektiva är att folk kan sätta det i system”

M: ”-Men på riktigt – Vad tror du jag ska göra? Åka och hämta mina kompisar i Sätila och dra till Kungsbacka – Tjohooo nu går vi och plockar ut pengar på bankens nödkort!!?”

K: ”-Jag ringer Rolf”

M: puh….

K: ”-Jag söker Rolf… jasså det är han inte… finns det någon annan där?

M: FAN!

K: ”-Jag har en kund här hos oss som har konto hos er som vill göra ett kontakt uttag – kan du verifiera?

Efter sju sorger och åtta bedrövelser, där jag slängs mellan hopp och förtvivlan så plockar hon äntligen fram en uttagsblankett…och sedan en blankett till och sedan en till. Min pengar måste nämligen gå från mitt konto till deras konto och sedan vidare till ett annat konto. Sedan måste det skrivas fullmakt… Sedan går hon och hämtar det ”hemliga” nödkortet….

 Gemensamt går vi mot bankomaterna. En äldre herre greppar kassörskans arm på vägen ut: ”-Ska du gå nu, jag är nästa och har väntar jättelänge”…. Kassörskan svarar att hon kommer strax.

Kommer ut till bankomaterna och där står en dam och svär. ”-Nu har jag satt i kortet två gånger och maskinen säger att jag bara får plocka ut 2.500:- och jag behöver 3.000:- VAD ÄR DET FÖR FEL???.”

Kassörskan: ”-Det är nog för att det bara finns hundralappar kvar…”

J:. ”-Vänta nu… 100-lappar – Jag skulle ta ut 15.000… Ska jag ta det i hundralappar.??”

K: ”-Vi kan kolla på bankomaten utanför om du vill?”

M: ”-Taget!”

Väl ute så plockar ”K” ut pengarna, jag tackar för ett trevligt samarbete och passar på att be om ursäkt för jag uppehållit halva hennes dag och beger mig med gladlynta steg mot den gröna skylten för att handla stora julagroggen!

Handlar både till jul, annandagens kalkonmiddag och ev. nyår… så det blir till att ta med sig i kundvagnen ut till parkeringen.

Klappat och klart – går ju som smort! J

Slänger ett getöga till höger och får syn på finchokladsbutiken… mmmm chochlaaadee…

En trevlig kassörska möter min blick med ett leende och jag känner så väl igen henne, men kan som vanligt inte placera folk (ansiktsblind). Frågar om tårtor och choklad etc. Tills hon säger att ”-Jag är ju Johans svägerska J”.

M: Hör munnen säga: ”--Ahhh just det, jag visste att jag kände igen dig”

Huvudet säger: ”-Vilken jävla Johan pratar hon om? Jag känner ju flera stycken!!”

Detta funkar ju inte – Måste ta mig ur denna situationen!!!

M: ”-Vart var det nu igen vi träffades sist?”

”-Det var ju hemma hos Johan, när han fyllde 45 och jag och Henrik var där…”

Förlåt Marie-Louise… Jag har någon form av skada… (vi har varit på samma fest ett otal gånger och jag är kompis med hennes gubbes brorsa…)

Nej, nu jävlar får det bli julshopping seriöst! Mot Kungsmässan.

OCH SOM JAG SPRINGER RUNT PÅ DETTA STÄLLET – Är i varenda butik, kollar, klämmer på allt – Och ändå – Jag hittar inte en enda grej som jag tror att en enda av dem jag ska ge bort grejen till skulle uppskatta eller bli glad för. Jo förresten – Jag köper två tröjor – Till mig själv…

Lite smått irriterad över att mina julklappsinköp gått käpprätt åt skogen, går jag ut på den överfulla parkeringen utanför Kungsmässan. Packar in min påse med nyinköpta tröjor och börjar backa ut.

Ser plötsligt något röra sig i ögonvrån och ställer mig på bromsen. En Jaguar av äldre typ kommer farande i hög fart och jag var typ ett gammalt hallonbuggpaket ifrån att klippa bilen rätt i sidan.

Öppnar bildörren och blänger bakåt. Får en svinsur blick tillbaka från en arg liten farbror som sitter i Jaggan. En sådan gubbe, vars enda hobby är att sitta hemma och putsa på sin gamla bil och tycka synd om sig själv för att livet inte riktigt blev som han tänkt sig.

Precis när jag hinner precis avsluta tanken:  ”Det luktar säkert nog minst fyra dagar gammal Old Spice uppblandat med utspilld folköl i den bilen”, ser jag att hans läppar rör sig surt. Av någon anledning får jag för mig att han säger ”Fiolmongo” och jag ska precis ge han fingret när jag tänker om. Jag är ju i grund och botten en snäll kille – Så gör man inte. Han kan ju faktiskt lika gärna sagt ”Förlåt mig” och inte ”Fiolmongo”? Och han kanske bara ser så där sur ut för att hans fru skäller för mycket på honom hemma och han aldrig vågat göra slag i saken att lämna henne. Vad vet jag.

Börjar tycka synd om honom och istället för flip the bird så blir den någon typ av förvriden gest (eftersom jag sitter och tittar bakåt genom förardörren) – typ en gest som italienska fotbollsspelare gör varje gång domaren blåser – fast mer förvridet och fulare. Sedan ler jag ett pojkaktigt leende och gubben backar. Jag kör ut och ser sedan i backspegeln hur han ger bilen det där extra lilla trycket på gaspedalen – Bara för att markera  - Så jävla typiskt svenne!

Hm – Vad göra nu? Över 60 minuter spenderade och inte en enda julklapp bärgad – Finns bara en lösning – Knappar in MEDIAMARKT i Gps.en och bankar in CD:n med glimrande  http://www.youtube.com/watch?v=1swaZbPZL-g

Låten hinner knappt gå förbi introt och huvudet i takt innan bensinlampan börjar lysa,  precis när jag når rondellen utanför Kungsmässan. Kör därför ett extra varv och svänger halvsmidigt in på Statoil. Tankar och står och fantiserar lite om alla fantastiska produkter jag kommer hitta i den tyska teknikaffären.

Någon ropar ”Hej” och fram kommer ett bekant ansikte, David, som tydligen fått parkera på Statoil eftersom parkeringen är full. Vi tjötar om ditt och datt, det visar sig att han glömt handla en grej till en grej som han köpt i julklapp och därför är tvungen att gå in igen (kan tyvärr inte nämna de fantastiska produkter som han köpt av hänsyn till hans barn) – Jag tittar medlidande på honom och det sista jag ser av David är när han med tunga steg går mot köpcentret – ”Stackare”  samtidigt som jag tänker detta så upptäcker jag hur hungrig jag är – Fan, åt jag frukost? Nej – Bara två koppar kaffe! HUNGRIG!!.

Småjoggar in på Statoil –  ”-Hej! Tankat i trean och två korvar med bröd, tack!”

Kassörskan svarar: ”-Okej, tankat i trean, ja och vilka korvar vill du ha?”

Jag: ”-Spelar ingen roll, välj du.”

Kassörskan: ”-Men jag kan ju inte veta vilka korvar du vill ha?”

Jag: ”Va?”

Kassörskan: ”-Jo, vilka korvar vill du ha?”

Jag: ”-Jaha – Jag tar två grillade då, tack”

Kassörskan: ”-Ja, men vilken typ?”

Jag: ”-Ja, vanliga grillade korvar, tack”

Kassörskan: ”-Jo, men det har vi inte, du får välja från menyn.”

Jag: ”-Välj du, spelar ingen roll – Jag är hungrig!”.

Kassörskan: ”-Jo, men jag vet ju inte vad du tycker om?”.

Jag: ”-Vad har du?”

Kassörskan: ”-Jalapeno, Chili/vitlök, Ost/chili, Ost/bacon eller Gourmetgrill”

Jag: ”-Okej, jag tar två Goumetgrill dårååå.”

Kassörskan: ”-Tyvärr – Jag har bara en klar. Vill du ha något annat istället?”

Jag: ”-Välj du!”

Kassörskan: ”-Okej. Då får du en Jalapeno.”

Jag: ”-Men…måste du välja den som låter äckligast – ta någon annan.”

Kassörskan: Låååång blick… innan hon lägger en Ost/Chili i det andra brödet.

Jag: ”-Tack…”

-Yes – Den vardagsstriden vann jag! MOHAHAHAAA! – Tänker jag och lunkar mot bilen med ansiktet fullt med körv.

Sätter mig i bilen och kör mot Göteborg. När jag närmar mig staden så har jag bara en tanke i huvudet:  Jag ska till Mediamarkt och handla en massa bra stuff och sedan är julklapparna biff! - Sweet!.

Det finns förresten två anledningar till varför jag ALLTID ställer in min GPS i Iphonen när jag ska åka någonstans. Dels så har jag svårt att hitta till ställen som ligger utanför skogen och dels så är jag så pass disträ att jag alltid sitter i andra tankar och därför i regel missar avfarter, filbyten och andra väsentliga delar i bilkörandets ädla konst – Även om jag varit på platser hur många gånger som helst.

Hamnar givetvis i bilkö när jag närmar mig Tingstadstunneln – Det är liksom typ ALLTID kö i Tingstadstunneln…iaf när jag är där.

Här sitter jag nu och trummar och lyssnar på en av världens bästa låtar: http://www.youtube.com/watch?v=vAxzr9BdnkA

Har bara en sak i skallen ”-Julklappar på Mediamarkt på Backaplan oh la la la”.

Kommer fram till Backaplan – Här ska shoppas!

Meh…va… Var fan har de gjort av Mediamarkt? Det brukar ju ligga här???

Åker runt en stund och kikarspanar innan jag plockar fram telefonen. Kollar på GPS:en (eftersom jag slog in MEDIAMARKT tidigare, men tydligen valt att köra utan detta fina hjälpmedel så finns beskrivningen kvar) ”Mediamarkt BÄCKEBOL 4,6 km”

Skäms lite för mig själv, inte minst eftersom jag varit på Mediamarkt säkert 10 gånger, men tröstar mig själv med att BÄCKEBOL och BACKAPLAN, trots allt bägge börjar på B… och styr kosan tillbaks… hamnar i bilkö…igen!

Efter 16 minuter på Mediamarkt är jag KLAR med julklapparna. Hm… får syn på nyöppnade XXL Sport och Fritid som slagit upp en stor fin butik på Bäckebol. Aldrig varit i en sådan…så varför inte. Blir faktiskt förvånad över hur sagolikt lite folk det är i butiken – Utan att överdriva ser jag kanske 10 kunder och kanske fyra gånger så många i personalstyrkan. Och jaktavdelningen var väl lite si och så… Men jag spontanhandlar i alla fall ett pingisrack till Alex och drar vidare – Puh! Äntligen ska jag komma hem – Blev en onödigt lång shoppingtur detta.

Sätter mig i bilen och burnar så det ryker (nej, det gör jag inte, jag är svensk… men det vore fräntJ). Och åker sakta ut från parkeringen. Kör förbi Bauhaus och ser en massa gra…gra… GRANEN!!! Jävlar – det var ju gran också. Tvärnitar så det skriker, barn gråter och hundar ylar (Nej, det gör jag inte…jag är ju..svensk) Jag parkerar stillsamt och går med lugna, svenska steg mot granförsäljningen – Som är gigantisk!.

Börjar rycka bland granarna och de två tjejerna som jobbar på ”granavdelningen” ser måttligt roade ut över sitt liv/jobb.

Är själv bland hundratals granar och två ”tröttapålivetbrudarsomjobbarpåBauhausmenegentligenintevill” – Tänker att ”-Dessa två frågar iaf inte jag om råd. Rotar vidare efter ”en lagom stor, tät gran” Det är nämligen också något som är sååå typiskt svenskt, i alla fall för kvinnor – LAGOM STOR TÄT GRAN” – LSTG. Kommer med modersmjölken på något sätt och nåde den karlslok som vågar komma hem med något annat.

En invandrarkille kommer in med sina två bra – två grabbar i 7-10 årsåldern. Det är tempo på den gubben, han härjar runt som om att varje gran var den sista – Och tro på satan – Hittar han inte två makalöst fina granar? Två rena Kalle Anka Lyxjulgranarna drar han fram! – Lyssnar man riktigt noga så hör man nog fan Piff i den ena och Puff i den andra.

Jag väntar bara på mitt move – Han måste ju ta den ena – eller den andra… Jag vinner oavsett – Det är makalöst fina barrträd bägge två - LAGOM TÄTA OCH STORA!

Jag går mest och smyger runt och väntar på att han ska fatta sitt beslut.

Meh…vad gör han nu??? Han går fram till den ena av ”mttlivärslutförjagintevilljobbahär” tjejerna och ger henne den ena granen…och sedan den andra. Och sedan säger han på bruten svenska ”Kan du hålla upp så vi får titta?”

Tjejen får sonika ta den ena granen i ena handen och den andra granen i den andra handen och ”demonstrera” granarna. Snubben ropar på sina grabbar – ”-Vad tycker ni – Vilken?” Och sedan står de och diskuterar vilken gran de ska ha. Jag dör en smula av skratt inombords – Inte minst av synen att far och söner är på glimrande julhumör och Bauhaustjejen bara vill slita av dem struparna och slänga ut dem blödande på parkeringen.

Men vad som nu sker går inte riktigt min väg – Snubben säger ”-De är bra…men vi tittar vidare…håll dom åt mig” SHIT!!!! Där rök min chans – Här kan jag ju inte stå hela dagen.

Suck – får rota själv och lyckas efter många om och men hitta något som jag vågar ta hem till Ellen.

NU – Är allt klart – Julefrid – Here I come J

Ut på motorvägen, precis i tid för att missa monsterköerna. Detta måste firas med en riktig jullåt, smackar på http://www.youtube.com/watch?v=qavSfl1jATU&feature=related

Högt tempo på motorvägen på väg hem. Klurar på dagens händelser och massa arbeten.

Meh.. vad stod det inte ”Rävlanda/Hindås” på den där skylten?? Det är ju typ… en halvmil efter min avfart från motorvägen mot Kinna/Skene… FAN!

Och i detta nu väcks också tanken – Har jag handlat allt?

FAN!!!  Ellen???? Hur kan jag glömma ELLEN???

Men det löste sig det också…men det är en helt annat historia…

Hatar inte julafton – Hatar dagarna innan julafton.

Och förutom barnens tindrande ögon när tomten kommer, så är ändå maten det viktigaste på julafton - Speciellt skinkan, som med fördel lagas i stekpåse med goda kryddor.