torsdag 9 februari 2012

Jag har full förståelse och respekt för människor som väljer att avstå från att äta kött. Men jösses vilka smakupplevelser de går miste om...

 
Ett långkok i en crock-pot på rådjursbogar, rimmad bringa, älgfärsbiffar eller varför inte vällagat dillkött - Klassiker som nästan får ögonen att tåras och snålvattnet att brusa i gomseglet.

Jakten i sig innebär spänning, dramatik och det ger givetvis också en hel del adrenalinkickar. Den som jagar och säger att man inte gör det för att man tycker det är kul är en hycklare. Det är min högst personliga uppfattning.

Om man sedan har förmånen att fälla en fin medaljbock eller en kapital kronhjort så är det givetvis en extra krydda. Kanske inte vad belangar den jaktliga prestationen, men ändå ett litet bevis för att man har en god viltvård och tar hand om sitt vilt och dess biotop på ett klokt sätt. 

Och glöm för guds skull inte bort kidsen i allt det roliga jagandet. Det är viktigt att vi låter våra ungar följa med ut i skog och mark - Det är ju ändå de som ska föra våra jaktliga kulturarv vidare i framtiden.


Men det är inte bara stora troféer som är värda medaljer. Det finns ju guld, silver och bronsmedaljer även gällande kött, men det är ju ganska individuellt efter eget tycke och smak. Äter själv ganska mycket vilt och därför så blir jag kanske lite bortskämd med denna ekologiska, klimatsmarta råvara. Älg, hjort, rådjur, vildsvin, tjäder och massor av annat gott. Förutom allt det andra som skogen ger oss i form av svamp och bär.

Det finns nästan inga gränser för vad skogens skafferi erbjuder oss köttälskare. Nästan allt viltkött är gott om man tillagar det rätt. Nja. Förutom bisamråtta då. Det är “sådär” tycker jag. Speciellt om det marinerats i Jägermeister och grillats... det har jag testat... Inte okej!.

Hur som helst. Min egen köttsliga lusta gällande kött tänkte jag lista i medaljordning. Vänta... Köttsliga lusta gällande kött??? Lät ju rätt sjukt... men skitsamma - Är det skrivet så är det...

Brons
Min bronsmedalj går till en styckdetalj av, hör och häpna, nöt. Entrecôten. När man hittat en riktigt bra hängmörad entrecôte så finns det nästan ingenting som slår det. Och man behöver ju inte en massa potatis. En sallad, mögelost eller liknade ger ju faktiskt en goare mättnadskänsla efteråt. Vända snabbt i pannan med lite salt och peppar – Klart!. Bor du nära Göteborg och vill ha något lite finare och godare till helgen - Åk in till Lasse och Carinas Delikatess i Mölnlycke och handla entrecôte. Superkött – Jag lovar! Betyg: 8 skrattande Jägare av 10 möjliga.

Silver
På min silverpallplats så är det jämt skägg mellan älg och ren. Men trots allt väger vågskålen över till fördel för renkött. Av en enda anledning faktiskt. Jag vet hur jäkla bra det kan smaka och vilken grym kvalitet detta fina kött kan hålla.

Jag och kollegan Ekberg var och jagade vildren på Hardangervidda i Norge får många år sedan. Vi spelade en film om denna jaktform och Thomas hade lyckan att fälla ett par renar i detta vackra landskap. Men där slutar ju inte upplevelsen. Man går låååångt över berg och dalar under denna jaktform och inga motorfordon är tillåtna att framföra, ens för att frakta skjutet vilt.

Det handlar alltså då om att flå och stycka djuren på plats, för att sedan låta det torka lite på stenar, innan man packar ihop detaljerna och bär tillbaka det till stugan. Långt, tufft och tungt tillsammans med kameror och bössor – Jag lovar. Men inte heller där slutar upplevelsen. Renköttet fick sedan hänga utomhus med flugsäck i den höga, lite kyliga luften, i några dygn. Efter avslutad jakt så packade vi in en del av köttet i bilen och åkte hem till Sverige. Jag vet, kanske finns någon form av lag för denna typ av smuggling – Men det är preskriberat - Försök hitta bevismaterial... i min mage.

Men var jag vill komma är följande: Detta är det bästa kött jag någonsin ätit! Helt sagolikt. Någonting blev helt enkelt helt 100% rätt i hängningsprocessen som gjorde att detta kött blev “top notch” som bratkidsen på Stureplan säger. Kanske kombinationen av att det fick torka på fjället en stund efter naturstyckningen och den perfekta hängningen i den höga norska Hardangerviddaluften – Vad vet jag.

Tyvärr har jag ingen bild på detta kött (för då hade jag ramat in det och gjort en tavla av det) men jag lägger någon annan matbild här istället, så får ni använda fantasin.
Det jag däremot vet är att när Ekberg och jag pratar kött, vilket händer ganska ofta – Så kommer vi ändå, sisådär 12 år senare, ändå nästan alltid in på just dessa perfekta köttbitar. Betyg: 9 flickfnittrande Jägare av 10 möjliga.

Guld
Renen var alltså "Top Notch" helt enkelt. Eller iallafall trodde jag det... tills vi besökte Finland. Har ju haft förmånen att resa och besöka en hel del spännande länder och intressanta platser. Fått uppleva stora doser av både mat och jaktkultur, vilket jag är oerhört tacksam över. Men inte kunde jag tro att den bästa köttbiten som besökt min mun skulle komma från Finland!.

Vi har besökt vår vän Anders Lagerstöm på Gullö gård i Finland vid ett par tillfällen för att jaga vitsvanshjort. En hjort som vi inte har i Sverige, men jaktformerna är i stort sätt det samma som på våra hjortarter här hemma. Anders är kock och en extremt duktig sådan. Han är också inbiten jägare med stenkoll på markerna kring Gullö.

Sist vi var där fick jag med mig vitsvansfilé hem. Och nu mina damer och herrar pratar vi “state of the art” kött på högsta nivå – kompromisslöst!. Chockerande bra kvalitet. Och ni som lagar en del mat eller håller på med kött vet väl exakt vad jag pratar om? Kött som man faktiskt blir lite sugen på att stoppa i sig redan innan det ens nuddat stekpannan. Nu äter man ju inte kött av vitsvans varje dag direkt som svensk. Men hängningen måste ha varit helt perfekt under perfekta förhållanden. Min guldstjärna i stora köttboken – Kött av vitsvanshjort! – 10 små vrålasgarvande, with suger on top, Jägare av 10 möjliga!

 
 
Förövrigt och mer allvarsamt.
Anders Lagerström går sin tuffaste kamp i livet just nu mot leukemi och ska opereras inom kort. Håller tummarna och tänker på dig!
 
Och om du som läser detta har råd och möjlighet att skänka en slant till cancerforskningen så gör det. Det brukar jag göra. Och det känns bra.

3 kommentarer:

  1. Jovisst missar vegetarianen mycket...

    Intressant lista. Vitsvanshjorten har jag ingen aning om hur den smakar men ren är djäkligt gott.

    Entrecot hade nog kvalat in på min lista också, men då är det minnet av fantastiska grillade biffar från kor som betat på Pampas som placerar köttet där. Och de skall givetvis ätas på någon köttrestaurang i Buenos Aires med ett fylligt rödvin....

    Annars är jag väldigt förtjust i lamm och rådjur, vilka också hade kvalat in på min top 3 lista. Rådjurets sötma tilltalar mig och är lite av en utmaning att få riktigt bra. Lammet äter vi i massor eftersom vi har en fårgård. Men det bästa lammkött jag hittills ätit var i Island. Antagligen beror det på det magra örtbaserade betet som ger köttet det lilla extra just där.

    SvaraRadera
  2. Oooh, snålvattnet rinner till! Själv uppskattar jag rådjur mest - blodigt. Ett överstekt rådjur; torrt och leversmak - inge vidare! Renkött har jag nog haft otur med. Det jag smakat hittills...blä!

    SvaraRadera
  3. Först och främst måste jag säja att du skriver väldigt bra. Ang maten så låter det väldigt gott alltihop, men jag har faktiskt aldrig smakar kött från hjortdjur...På min lista kommer nog tjädern o de andra skogsfåglarna på första plats och det är ju tur det eftersom det är den jakten jag "valt". Håller också med om att man jagar för att det är kul o spännande och självklart vill man få med sej ett byte med hem :)

    MVH Susanne

    SvaraRadera