Medan många sitter och snackar om våra jägareförbunds flathet i vargfrågan etc. Därför tänkte jag skriva om en helt annan sak som ofta glöms bort.

Marknadsföring av jakten i folkhemmet.

Har alltid tyckt att våra jaktliga organisationer är oerhört oengagerade när det gäller att försöka nå ut till gemene man i stugorna och visa vad vi jägare egentligen sysslar med i skog och mark. Man borde vara betydligt mer aktiv när det gäller att synas, både i rikspress- och TV i positiva sammanhang.

När syns man idag utanför de egna leden? Kanske när rådjuren äter upp blommor i trädgården? När bönderna har problem med vildsvin? Eller varför inte i en spännande debatt om tjuvjakt på varg i TV, där smarta producenter ser till att få med de värsta avarterna från för- och motsidan – För att göra ”bra TV”.

Jo… dessa heta jaktliga ämnen får säkert framförallt ungdomar att bli intresserade av jakt...eller inte.

Man måste ut och visa att jakten är spännande, rolig och intressant. Exakt så som man gör när man marknadsför andra produkter eller aktiviteter – Det är ingen som helst skillnad – Reklam säljer.

Jag tycker faktiskt att våra förbund har det största ansvaret gällande att marknadsföra jakten i folkhemmet. Det håller inte att sitta och dunka sig för bröstet och framhävda sig själv internt och tro att man ska öka tillväxten per automatik.

Jag tvivlar dock på att man vid något enda tillfälle ens försökt att komma in till våra stora svenska TV kanaler för att diskutera frågan?

Vi är säkerligen nära en miljon människor som på nära håll berörs av jakten. Jakten omsätter drygt 3 miljarder kronor varje år. Är inte det underlag nog för att få ett program i TV?

Minst 300 000 av dessa människor är aktiva jägare, vilket gör jakt till en av våra absolut största folkrörelser. Antal sporter som engagerar fler aktiva är sannolikt räknade på en hand. Ändå får sport extremt mycket tid i tv-tablåerna.

Sticker kanske ut hakan nu, men jag anser att våra jägarförbund de sista 10-15 åren, helt lagt ansvaret gällande marknadsföringen av jakten på oss som är externa producenter av tv, dvd och jakttidningar.

Och det tycker jag är rätt galet – Varför ska man lägga detta ansvar på andra?

Vore intressant att få reda på hur stor den externa marknadsföringsbudgeten inom våra två stora jägarorganisationer är. Men det kanske går att ta reda på? Och om det går, så vore det minst lika intressant att få veta hur man använder slantarna.

För inte har jag direkt sett TV-spottar, annonser i dagspress eller reklamtavlor på stadens torg, som ska locka människor att intressera sig för jakt.

”-Jo, men vi har ökat – När det gäller kvinnliga jägare.” Visst, det är säkert så och det är väl toppen. Men jag är ganska övertygad om att det är viktigare att ungdomar rekryteras – Oavsett kön.

Jag tror att man någonstans kanske missuppfattat? När vi i decennier har tjötat om att jägarkåren håller på att förgubbas… så menade vi kanske inte enbart att vi behövde mer kvinnor inom jakten, även om det är både trevligt och nödvändigt.

Men det vi menade var nog snarare att vi skulle göra något för att få in yngre människor – Oavsett kön.

Jägarkåren splittras mer och mer för varje dag som går. Framförallt Jägareförbundet håller nog också på att tappa medlemmar – Och det är inte bra. Vi behöver en stark organisation som för vår talan.

Idag verkar det dock som om vårt största förbund är minst lika splittrat som jägarkåren i övrigt – Enbart på grund av vargens återinförande egentligen.

Nu verkar det mesta handla om att låta så mycket som möjligt, framhäva sin egen personliga förträfflighet samt bevaka sitt eget revir och position. Kanske inför en framtida politisk karriär - Vad vet jag.

Men samtidigt glöms allt det som positivt med jakten bort, man tappar generationer av jägare och därmed kan vi väl inom några år också glömma allt vad jakt heter?

Oavsett om vi har varg eller inte.

Fast det är klart. Allt är inte gråmulet. Om 20 år kommer vi iallafall ha mixat upp gubbträsket med lite tanter också. Och det är väl bra?