Miljöbovar och vargvänner

Vi är dessvärre till 99% alla lika goda kålsupare. Vi kör alla bilar eller motorcyklar, köper batterier, röker och snusar, kollar på tv, facebookar, använder el, äter ”fabriksproducerat” kött och handlar skitmat för att det är billigt. Kort sagt - De flesta av oss bidrar på ett eller annat sätt till förfallet. Det enda man kan göra är väl att försöka bidra till att ha sönder moderjord i så liten skala som möjligt. Jag vill att mina barnbarnsbarn också ska kunna jaga, fiska och plocka svamp.

Vi homosapiens är mästarnas mästare på att långsamt men säkert förstöra vår egen livsmiljö.

Vi saknar förmågan att sluta utvecklas. Vi kommer fortsätta komma på coolare, bättre och mer energikrävande prylar och skövla våra naturresurser ända till den dagen då vi förbrukat jorden och det är helt kört.

Möjligtvis skulle en rejäl världsomfattande pandemi kunna hejda förfallet en stund. Men sedan skulle vi hämta andan, repa oss och fortsätta mot den framtid vi så väl förtjänar. I en perfekt värld lever djur och människor i vacker symbios med varandra, i slowmotion springer vi obeväpnade och nakna fram över vackra ängar och andas ren luft...

Man kan diskutera ämnet miljö hur länge som helst. Utan att egentligen komma fram till en lösning på de problem vi vet att vi kommer få i framtiden. Att datorerna vi just nu sitter också skriver på är en minst lika stor miljöbov som flygplanen. Sett till hela världen står bildskärmarna ensamma för 53 miljoner ton koldioxid, det vill säga en energiförbrukning motsvarande hela Sveriges elkonsumtion. Att jordartmetallerna som bryts i Kina och som sedan används i din och min dator och i våra bildskärmar också är ett stort miljöproblem är också lätt att inte tänka på. Som sagt vi är alla mer eller mindre delaktiga. Det borde givetvis inte vara så...

Naturen skulle ju inte direkt gå sönder om vi stoppade utvecklingen och tog bort föroreningar, jakt, bilar, datorer m.m., problemet är att regleringen skulle ske på bekostnad av människans möjlighet att manifestera sin inbillade överlägsenhet. Cash is king!

Naturromantiker, (som jag väljer att kalla vissa människor i brist på en bättre benämning - Ni vet vilka ni är och vilka jag menar.), hävdar ju ofta i debatten gällande jakt, att om man helt tog bort människans påverkan gällande skog, natur och vilt, så skulle naturen reglera sig själv. En vaneföreställning som dock inte fungerar i praktiken år 2012. Konsekvenserna för skogsbruk, lantbruk, trafik etc. skulle bli enorma.

Viltförvaltning genom jakt är i dagens samhälle en nödvändighet för att viltet inte ska utgöra risker eller orsaka orimliga skador på skog, trafik och för lantbruk.

”-Ni jägare försöker alltid sätta er över naturens ordning. Moder Natur sköter naturen bäst! Ni vill bara döda oskyldiga djur.” Nja… är det verkligen så? Som jag ser det, så är vi jägare Moder Naturs bästa hjälpredor. Själva dödandet, som ofta "Naturromantikern" hakar upp sig på, är en ytterst liten del av själva jakten.

Men visst, jakt är adrenalinkickar, spänning, tradition, gemenskap med vänner och hundar. Allt i en salig blandning. Men samtidigt är det till stor del naturvård. Att få se att ens egna viltvårdande insatser, med utfodring, utsättning av saltstenar etc., gjort nytta på marken är en vinstlott. Kloka jägare tar inte heller ut mer av en mark än vad marken producerar.

I vissa öron så kanske det låter cyniskt, men det handlar om att ta av överskottet och förvalta kapitalet väl för att få en så stark och livskraftig stam som möjligt. Vi vill ha sunda och välmående djur i våra marker. Köttet är givetvis också välkommet. Att vi skulle springa runt och panga på allt som rör sig, som faktiskt många tror, är en mycket skev uppfattning och ingenting är längre från sanningen.

Köttindustrin är ljusår långt mycket värre än den lilla del kött som jägarkåren står för. Att djur lider i långa transporter både före och efter slakt och lever sina korta liv i en "storproduktionsapparat" är många gånger rent horribelt. Om du någon gång varit inne i ett grisslakteri av större mått, så vet du vad jag menar. Att äta kött från vilt är ekologiskt, klimatsmart, magert, fritt från antibiotika och färgämnen. Ändå står viltkött för mindre än 5% av konsumtionen i Sverige.

Jag har också full förståelse för att någon som inte jagar, inte heller förstår jaktens traditioner eller varför man jagar. Hur konstigt det än kan låta så bygger iallafall min egen jakt på grundläggande värderingar med respekt för viltet och naturen. Viltet ska behandlas väl även efter skottet och tas om hand på bästa sätt. Det är en resurs som vi tagit oss friheten att skörda och då ska vi också använda det. Det finns inte någon grupp människor som tar hand om viltet på det sätt som jägarkåren gör. Och i ärlighetens namn, hur många av ”Naturromantikerna” utfodrar djuren på vintern med tonvis med ensilage och spannmål? Jägarkåren fodrar viltet i markerna med mat för runt 265 miljoner kronor varje år.

Intressant också hur många "tyckare" det dyker upp när det så att säga hettar till. Vargens återinförande i Sverige är ett sådant ämne.
Vargfrågan är komplicerad. Men att inte inse att även varg, precis som allt annat vilt måste förvaltas är som att försöka laga en omelett utan att först knäcka äggen. Förvaltningsmetoden är bland annat jakt. När vi jägare skjuter vildsvin eller älgar så är det inga protester. Men det är klart... de ser ju inte lika coola ut…

Och visst månar vi om den jakt vi älskar, och visst är varg en konkurrent, och visst är var man sig själv närmast – Om du driver ett fäbodbruk och den är en viktig del av din försörjning och en varg äter upp dina djur, så älskar du ju inte direkt vargen. Samma sak om vargen får sig ett skrovmål på din bästa jaktkamrat, hunden.

En förutsättning för vargens överlevnad är att lokalbefolkningen, som lever där vargen finns, accepterar detta. Det är kanske är den mest grundläggande förutsättningen för fortlevnad av stammen. Utan denna acceptans så har inte vargen en chans. Lyssnar ingen så kommer man helt enkelt ta lagen i egna händer och ta hand om problemet. Desperata människor tar nämligen nästan alltid till desperata åtgärder. Så funkar vi människor.

Ett fåtal jägare är kanske också positiva till vargen. Men de allra flesta vill inte ha dem på sin egen mark. Vi har en mycket, mycket lång jakttradition av att jaga med hund i Sverige. Med drever, stövare, taxar, jämthund och gråhund m.fl. Denna försvinner om vi får varg i markerna. Det är fakta.

Förr klarade man inte att hålla vargstammen på en rimlig nivå. Det slutade illa för vargen i och med att det var i det närmaste fri jakt på varg och dessutom skottpengar på dem. Det var till och med lagfäst att landsbygdsbefolkningen måste delta i vargjakten. Därför utrotades vargen i Sverige.

Regeringen fastslog för några år sedan att vargstammen inte skulle överstiga 210 individer – Det var ett steg i rätt riktning. En av anledningarna var att en för stor andel varg på begränsade ytor kraftigt försämrade livskvalitén betydligt för de som lever med detta runt stugknuten. Vet att det kanske är svårt att förstå, men har man i generationer drivit fäbodbruk eller jagat och någon plötsligt säger att "Nu kan du inte göra det längre", så är det klart att det blir livat i stugorna.

I grund och botten handlar det inte om att man i sig hatar vargen. Det är nog främmande för de flesta jägare och naturmänniskor att hata ett djur. Det handlar mer om hur våra politiker hanterat frågan.

När det går så långt att eftersöksjägarna som tar hand om bland annat trafikskadat vilt vägrar släppa sina hundar. När man inte längre kan ha tamboskap på fäbodarna och människor är seriöst rädda för att släppa ut sina barn själva - Då är det samhällets förbannade plikt att ta detta på allvar och inte vifta bort det som "larv". Alla bor inte i storstäder!

Den lekstuga som Naturvårdsverket bedriver med dina och mina skattepengar måste sakna motstycke historiskt sätt. Vargflyttar för miljontals kronor, en lek med människors liv i glesbygd där ingen lyssnar, hånet mot jägarkåren som är en av våra största folkrörelser som tillsammans omsätter 3-4 miljarder kronor varje år. Och allt för vad? För att man gett sig den på att återinföra ett av världens vanligaste rovdjur i Sverige och då tar man sig rätten att köra över den lilla människan som inte har en chans mot storebror.

Och om man ska vara helt ärlig: Har vi verkligen den vildmark som krävs för att vi ska kunna ha en fritt växande vargstam som vi har just nu? Vissa har till och med fått för sig att vi ska bli ett Mekka för rovdjursturism. Jo, mycket ska man höra innan öronen trillar av…

2010 sattes ett inte allt för roligt rekord i Sverige - I antal trafikolyckor. 47 475 stycken. Bland annat med runt 36 000 rådjur, 2 500 vildsvin och 7 200 älgar och faktiskt 10 olyckor med varg. 5 personer dog och över 40 skadades allvarligt.

Och då kan man ju fråga sig. Vem söker upp den stora del av de 36.000 rådjuren, 2.500 vildsvinen och 7.200 älgarna som inte blir kvar på olycksplatsen utan som springer skadade därifrån?

Eftersök på vildsvin och älg kräver mycket ofta att man har tillgång till en hund som man kan släppa lös. Var ska vi få dessa hundar från när träning av eftersökshundar är en omöjlighet? Eller ska vi lämna de skadade djuren i skogen åt sitt öde? För vem vet - en varg kanske kommer förbi och får ett lättfångat skrovmål på en älg som legat med brutet ben och lidit några dagar...

Jag vet också att många av de som värnar vargen finns i storstaden. Man läser och bildar sig en uppfattning. MEN - Man ofta lever man inte där vargen finns. Tro det eller ej, men det är en viss skillnad. När man tar upp detta så får man ofta motargumentet ”-Men vadå, vi har väl också rätt att tycka – Ska ni jägare ha ensamrätt till djur och natur?”. Nej, givetvis inte. Alla har självklart rätt att ha en åsikt.

Och sitt gärna och blogga i en etta i Sundbyberg om att du vill ha varg… men du kanske borde prova att besöka skogen någon gång också?

Jag bor inte heller i vargland. I mina hemmaskogar går det möjligtvis en och annan strykare förbi. Men i den takt som vargstammen växer så lär det inte dröja länge. Vi måste ha ett tak på vargstammen annars är jakten inom kort ett minne blott i skog och mark även är nere. Jakten håller på att raderas helt i bland annat Värmland och Dalarna som idag fungerar som vargens barnkammare - Det är en skrämmande utveckling.

Personligen vill jag att min grabb själv ska kunna ha möjligheten att hänga bössan på ryggen, ta med sig en hund och sedan få lyssna på underbar musik i form av rungande drev i skog och mark - Om si så där 10 år. Undrar om han kommer ha den möjligheten?

PS. Såg att bilder från min blogg dök upp på lite andra ställen. Samtliga bilder i denna blogg har jag tagit. Fråga gärna innan ni använder dem. Tack :-) DS.

Lite sent i och för sig att blogga om julen och jag har skrivit om detta på Facebook förut. Har dock inget nytt att komma med just nu för skallen är full med jobb - Så det får helt enkelt bli så här. Och det är min blogg och ingen kan stoppa mig - So here it goes.

Jag hatar inte julafton – Jag hatar dagarna innan…

Det enda rätta att göra dagarna innan är att hålla sig i hemmets lugna vrå, lägga en stor skiva ljummen julskinka på ett vörtbröd och öppna en iskall Staropramen.

Vaknar – Jobbar – Några timmar över – JULSHOPPING!

Innan ni läser detta nedan ska ni veta två saker:

1/  Det är till 100% sant

2/ Jag har de senaste 6-7 åren alltid handlat alla julklappar och gran den 23/12. I år testade jag att göra det den 22/12. Får de hur det blir nästa år…

Vaknar, drar i sig ett par koppar kaffe. Öppnar datorn. Svarar på mejl. Lägger den sista handen vid en film som ska ut. Planerar lite inför kommande år. Upptäcker att det för en gångs skull ser ganska tomt ut i almanackan idag – Vi kör stora julruschen idag istället för imorgon!!!

Julklappar ska handlas, ädelgranen ska bärgas och Systembolaget ska få ett besök – Hur svårt kan det vara? Jag sticker till Kållered och får detta avklarat i ett litet nafs.

Bäst att kolla kontot innan!. AJ!!!!

Upptäcker att jag betalt ut lön till min grymma personal – Men inte till mig själv – Shit.

Och eftersom jag endast har privata kort i Handelsbanken och inga kreditkort (för att jag hatar kreditkort) så innebär det att jag måste föra över pengar från företagskontot i Swedbank till Handelsbanken. Och det tar minst ett dygn. Äsch – Plockar ut cash istället.

Drar ned till Swedbankkontoret i Sätila – Ringer på klockan (system för att undvika rån) Ingen kommer… -Meh…klockan är ju 10:45…. Öppna och ge mig min flis!!! Läser öppettiderna… 12-16…. Damn… Asch gör inget – Tar banken i Kungsbacka istället.

Sticker in på Swedbank i Kungsbacka för att plocka ut lite coins för julshopping och diverse annat. Här är det låååång kö. Skit samma, får väl vänta då. Svarar på mejl, SMS, jobbar lite, tjötar i telefon… sedan är det äntligen min tur.

J = Jag    K=Kassörskan

J: ”-Hej, jag skulle vilja göra ett uttag”.

K: ”-Av kontanter?”

J ”-Ja”

K: ”-Det har vi tyvärr inte här”

Eftersom jag har varit med om detta förr, så får jag nu otäcka flashbacks från tidigare bankbesök, men jag bestämmer mig för att spela ”förvånad”.

J: ”-Va, jag gick väl in på banken?”

K: ”-Ja, men vi har slutat med kontanthantering”

J: ”-Eh… Okej, men man måste väl ändå kunna ta ut pengar?”

K: ”-Nej, tyvärr  - Har du inget kort?”

J: ”-Jo, men bara på Handelsbanken och jag missade att föra över pengar dit.”

K: ”-Ja, tyvärr, då kan jag inte hjälpa dig”

M: ”-Ja, okej. Ni har väl ett annat kontor i Kungsbacka, där jag kan ta ut kontanter?”

K: ”-Ja, du kan prova Forex”

M: ”-Va? Kan jag ta ut pengar via Forex från mitt Swedbankkonto?”

K ”-Nej – det var inte så jag menade”

M: ”-Nähe. Så var kan jag ta ut pengar i Kungsbacka?”

K: ”-Det kan du inte.”

M: ”-Vänta nu. Ska jag behöva åka tillbaka till Sätila för att ta ut pengar som är mina, som sitter på mitt konto?

K: ”-Ja, eller till Göteborg”

M: ”-Jo, fast det måste ju finnas något sätt att få ut pengar från mitt konto, utan kort och utan att jag ska behöva åka 5 mil?”

K: ”-Nej, nu vet ju jag att du inte är härifrån, men vi har faktiskt informerat våra kunder i ett par månaders tid om att vi kommer sluta med kontanter”.

M: ”-Och? – Det är ju likväl extremt dålig service att man inte ens kan plocka ut sina egna pengar från sitt eget konto?

K: ”-Ja, tyvärr, men det är så det är – den omställningen gick fort för oss här på banken också.”

M: ”-Jo, det hjälper ju tyvärr inte mig just nu eftersom jag vigt den här dagen åt att handla julklappar och det är svårt utan pengar.”

M: (Försöker humorvarianten eftersom inget annat verkar bita) ”-Vad ska mina barn säga när de öppnar sina paket och i där ligger en teckning där det står ”Tyvärr kids – Pappa fick inte ta ut pengar från banken så det blev inga klappar i år tyvärr”…

K: ”-Var kom du från sa du?”

J: ”-Sätila”

K: ”-Känner du någon på banken”

J: ”-I Sätila känner alla, alla”

K: ”-Känner du Rolf?”

J: ”-Ja, känner och känner. Han vet vem jag är och jag vet vem han är.”

K: ”-Jag har jobbat med Rolf”

J: ”-Bra, ring till Sätila och kolla att jag är jag, så kanske jag ändå kan göra ett uttag – Fast vänta – Ni har ju inga kontanter?”

K ”-Vi har ett nödkort”

M: ”-Okej…”

K ”-Fast det är bara för människor i nöd som exempelvis tappat sina kort”

M: ”-Detta är nödfall – Mina barns julglädje hänger på det”

K: ”-Det är inte riktigt så enkelt – Anledningen till att vi är restrektiva är att folk kan sätta det i system”

M: ”-Men på riktigt – Vad tror du jag ska göra? Åka och hämta mina kompisar i Sätila och dra till Kungsbacka – Tjohooo nu går vi och plockar ut pengar på bankens nödkort!!?”

K: ”-Jag ringer Rolf”

M: puh….

K: ”-Jag söker Rolf… jasså det är han inte… finns det någon annan där?

M: FAN!

K: ”-Jag har en kund här hos oss som har konto hos er som vill göra ett kontakt uttag – kan du verifiera?

Efter sju sorger och åtta bedrövelser, där jag slängs mellan hopp och förtvivlan så plockar hon äntligen fram en uttagsblankett…och sedan en blankett till och sedan en till. Min pengar måste nämligen gå från mitt konto till deras konto och sedan vidare till ett annat konto. Sedan måste det skrivas fullmakt… Sedan går hon och hämtar det ”hemliga” nödkortet….

 Gemensamt går vi mot bankomaterna. En äldre herre greppar kassörskans arm på vägen ut: ”-Ska du gå nu, jag är nästa och har väntar jättelänge”…. Kassörskan svarar att hon kommer strax.

Kommer ut till bankomaterna och där står en dam och svär. ”-Nu har jag satt i kortet två gånger och maskinen säger att jag bara får plocka ut 2.500:- och jag behöver 3.000:- VAD ÄR DET FÖR FEL???.”

Kassörskan: ”-Det är nog för att det bara finns hundralappar kvar…”

J:. ”-Vänta nu… 100-lappar – Jag skulle ta ut 15.000… Ska jag ta det i hundralappar.??”

K: ”-Vi kan kolla på bankomaten utanför om du vill?”

M: ”-Taget!”

Väl ute så plockar ”K” ut pengarna, jag tackar för ett trevligt samarbete och passar på att be om ursäkt för jag uppehållit halva hennes dag och beger mig med gladlynta steg mot den gröna skylten för att handla stora julagroggen!

Handlar både till jul, annandagens kalkonmiddag och ev. nyår… så det blir till att ta med sig i kundvagnen ut till parkeringen.

Klappat och klart – går ju som smort! J

Slänger ett getöga till höger och får syn på finchokladsbutiken… mmmm chochlaaadee…

En trevlig kassörska möter min blick med ett leende och jag känner så väl igen henne, men kan som vanligt inte placera folk (ansiktsblind). Frågar om tårtor och choklad etc. Tills hon säger att ”-Jag är ju Johans svägerska J”.

M: Hör munnen säga: ”--Ahhh just det, jag visste att jag kände igen dig”

Huvudet säger: ”-Vilken jävla Johan pratar hon om? Jag känner ju flera stycken!!”

Detta funkar ju inte – Måste ta mig ur denna situationen!!!

M: ”-Vart var det nu igen vi träffades sist?”

”-Det var ju hemma hos Johan, när han fyllde 45 och jag och Henrik var där…”

Förlåt Marie-Louise… Jag har någon form av skada… (vi har varit på samma fest ett otal gånger och jag är kompis med hennes gubbes brorsa…)

Nej, nu jävlar får det bli julshopping seriöst! Mot Kungsmässan.

OCH SOM JAG SPRINGER RUNT PÅ DETTA STÄLLET – Är i varenda butik, kollar, klämmer på allt – Och ändå – Jag hittar inte en enda grej som jag tror att en enda av dem jag ska ge bort grejen till skulle uppskatta eller bli glad för. Jo förresten – Jag köper två tröjor – Till mig själv…

Lite smått irriterad över att mina julklappsinköp gått käpprätt åt skogen, går jag ut på den överfulla parkeringen utanför Kungsmässan. Packar in min påse med nyinköpta tröjor och börjar backa ut.

Ser plötsligt något röra sig i ögonvrån och ställer mig på bromsen. En Jaguar av äldre typ kommer farande i hög fart och jag var typ ett gammalt hallonbuggpaket ifrån att klippa bilen rätt i sidan.

Öppnar bildörren och blänger bakåt. Får en svinsur blick tillbaka från en arg liten farbror som sitter i Jaggan. En sådan gubbe, vars enda hobby är att sitta hemma och putsa på sin gamla bil och tycka synd om sig själv för att livet inte riktigt blev som han tänkt sig.

Precis när jag hinner precis avsluta tanken:  ”Det luktar säkert nog minst fyra dagar gammal Old Spice uppblandat med utspilld folköl i den bilen”, ser jag att hans läppar rör sig surt. Av någon anledning får jag för mig att han säger ”Fiolmongo” och jag ska precis ge han fingret när jag tänker om. Jag är ju i grund och botten en snäll kille – Så gör man inte. Han kan ju faktiskt lika gärna sagt ”Förlåt mig” och inte ”Fiolmongo”? Och han kanske bara ser så där sur ut för att hans fru skäller för mycket på honom hemma och han aldrig vågat göra slag i saken att lämna henne. Vad vet jag.

Börjar tycka synd om honom och istället för flip the bird så blir den någon typ av förvriden gest (eftersom jag sitter och tittar bakåt genom förardörren) – typ en gest som italienska fotbollsspelare gör varje gång domaren blåser – fast mer förvridet och fulare. Sedan ler jag ett pojkaktigt leende och gubben backar. Jag kör ut och ser sedan i backspegeln hur han ger bilen det där extra lilla trycket på gaspedalen – Bara för att markera  - Så jävla typiskt svenne!

Hm – Vad göra nu? Över 60 minuter spenderade och inte en enda julklapp bärgad – Finns bara en lösning – Knappar in MEDIAMARKT i Gps.en och bankar in CD:n med glimrande  http://www.youtube.com/watch?v=1swaZbPZL-g

Låten hinner knappt gå förbi introt och huvudet i takt innan bensinlampan börjar lysa,  precis när jag når rondellen utanför Kungsmässan. Kör därför ett extra varv och svänger halvsmidigt in på Statoil. Tankar och står och fantiserar lite om alla fantastiska produkter jag kommer hitta i den tyska teknikaffären.

Någon ropar ”Hej” och fram kommer ett bekant ansikte, David, som tydligen fått parkera på Statoil eftersom parkeringen är full. Vi tjötar om ditt och datt, det visar sig att han glömt handla en grej till en grej som han köpt i julklapp och därför är tvungen att gå in igen (kan tyvärr inte nämna de fantastiska produkter som han köpt av hänsyn till hans barn) – Jag tittar medlidande på honom och det sista jag ser av David är när han med tunga steg går mot köpcentret – ”Stackare”  samtidigt som jag tänker detta så upptäcker jag hur hungrig jag är – Fan, åt jag frukost? Nej – Bara två koppar kaffe! HUNGRIG!!.

Småjoggar in på Statoil –  ”-Hej! Tankat i trean och två korvar med bröd, tack!”

Kassörskan svarar: ”-Okej, tankat i trean, ja och vilka korvar vill du ha?”

Jag: ”-Spelar ingen roll, välj du.”

Kassörskan: ”-Men jag kan ju inte veta vilka korvar du vill ha?”

Jag: ”Va?”

Kassörskan: ”-Jo, vilka korvar vill du ha?”

Jag: ”-Jaha – Jag tar två grillade då, tack”

Kassörskan: ”-Ja, men vilken typ?”

Jag: ”-Ja, vanliga grillade korvar, tack”

Kassörskan: ”-Jo, men det har vi inte, du får välja från menyn.”

Jag: ”-Välj du, spelar ingen roll – Jag är hungrig!”.

Kassörskan: ”-Jo, men jag vet ju inte vad du tycker om?”.

Jag: ”-Vad har du?”

Kassörskan: ”-Jalapeno, Chili/vitlök, Ost/chili, Ost/bacon eller Gourmetgrill”

Jag: ”-Okej, jag tar två Goumetgrill dårååå.”

Kassörskan: ”-Tyvärr – Jag har bara en klar. Vill du ha något annat istället?”

Jag: ”-Välj du!”

Kassörskan: ”-Okej. Då får du en Jalapeno.”

Jag: ”-Men…måste du välja den som låter äckligast – ta någon annan.”

Kassörskan: Låååång blick… innan hon lägger en Ost/Chili i det andra brödet.

Jag: ”-Tack…”

-Yes – Den vardagsstriden vann jag! MOHAHAHAAA! – Tänker jag och lunkar mot bilen med ansiktet fullt med körv.

Sätter mig i bilen och kör mot Göteborg. När jag närmar mig staden så har jag bara en tanke i huvudet:  Jag ska till Mediamarkt och handla en massa bra stuff och sedan är julklapparna biff! - Sweet!.

Det finns förresten två anledningar till varför jag ALLTID ställer in min GPS i Iphonen när jag ska åka någonstans. Dels så har jag svårt att hitta till ställen som ligger utanför skogen och dels så är jag så pass disträ att jag alltid sitter i andra tankar och därför i regel missar avfarter, filbyten och andra väsentliga delar i bilkörandets ädla konst – Även om jag varit på platser hur många gånger som helst.

Hamnar givetvis i bilkö när jag närmar mig Tingstadstunneln – Det är liksom typ ALLTID kö i Tingstadstunneln…iaf när jag är där.

Här sitter jag nu och trummar och lyssnar på en av världens bästa låtar: http://www.youtube.com/watch?v=vAxzr9BdnkA

Har bara en sak i skallen ”-Julklappar på Mediamarkt på Backaplan oh la la la”.

Kommer fram till Backaplan – Här ska shoppas!

Meh…va… Var fan har de gjort av Mediamarkt? Det brukar ju ligga här???

Åker runt en stund och kikarspanar innan jag plockar fram telefonen. Kollar på GPS:en (eftersom jag slog in MEDIAMARKT tidigare, men tydligen valt att köra utan detta fina hjälpmedel så finns beskrivningen kvar) ”Mediamarkt BÄCKEBOL 4,6 km”

Skäms lite för mig själv, inte minst eftersom jag varit på Mediamarkt säkert 10 gånger, men tröstar mig själv med att BÄCKEBOL och BACKAPLAN, trots allt bägge börjar på B… och styr kosan tillbaks… hamnar i bilkö…igen!

Efter 16 minuter på Mediamarkt är jag KLAR med julklapparna. Hm… får syn på nyöppnade XXL Sport och Fritid som slagit upp en stor fin butik på Bäckebol. Aldrig varit i en sådan…så varför inte. Blir faktiskt förvånad över hur sagolikt lite folk det är i butiken – Utan att överdriva ser jag kanske 10 kunder och kanske fyra gånger så många i personalstyrkan. Och jaktavdelningen var väl lite si och så… Men jag spontanhandlar i alla fall ett pingisrack till Alex och drar vidare – Puh! Äntligen ska jag komma hem – Blev en onödigt lång shoppingtur detta.

Sätter mig i bilen och burnar så det ryker (nej, det gör jag inte, jag är svensk… men det vore fräntJ). Och åker sakta ut från parkeringen. Kör förbi Bauhaus och ser en massa gra…gra… GRANEN!!! Jävlar – det var ju gran också. Tvärnitar så det skriker, barn gråter och hundar ylar (Nej, det gör jag inte…jag är ju..svensk) Jag parkerar stillsamt och går med lugna, svenska steg mot granförsäljningen – Som är gigantisk!.

Börjar rycka bland granarna och de två tjejerna som jobbar på ”granavdelningen” ser måttligt roade ut över sitt liv/jobb.

Är själv bland hundratals granar och två ”tröttapålivetbrudarsomjobbarpåBauhausmenegentligenintevill” – Tänker att ”-Dessa två frågar iaf inte jag om råd. Rotar vidare efter ”en lagom stor, tät gran” Det är nämligen också något som är sååå typiskt svenskt, i alla fall för kvinnor – LAGOM STOR TÄT GRAN” – LSTG. Kommer med modersmjölken på något sätt och nåde den karlslok som vågar komma hem med något annat.

En invandrarkille kommer in med sina två bra – två grabbar i 7-10 årsåldern. Det är tempo på den gubben, han härjar runt som om att varje gran var den sista – Och tro på satan – Hittar han inte två makalöst fina granar? Två rena Kalle Anka Lyxjulgranarna drar han fram! – Lyssnar man riktigt noga så hör man nog fan Piff i den ena och Puff i den andra.

Jag väntar bara på mitt move – Han måste ju ta den ena – eller den andra… Jag vinner oavsett – Det är makalöst fina barrträd bägge två - LAGOM TÄTA OCH STORA!

Jag går mest och smyger runt och väntar på att han ska fatta sitt beslut.

Meh…vad gör han nu??? Han går fram till den ena av ”mttlivärslutförjagintevilljobbahär” tjejerna och ger henne den ena granen…och sedan den andra. Och sedan säger han på bruten svenska ”Kan du hålla upp så vi får titta?”

Tjejen får sonika ta den ena granen i ena handen och den andra granen i den andra handen och ”demonstrera” granarna. Snubben ropar på sina grabbar – ”-Vad tycker ni – Vilken?” Och sedan står de och diskuterar vilken gran de ska ha. Jag dör en smula av skratt inombords – Inte minst av synen att far och söner är på glimrande julhumör och Bauhaustjejen bara vill slita av dem struparna och slänga ut dem blödande på parkeringen.

Men vad som nu sker går inte riktigt min väg – Snubben säger ”-De är bra…men vi tittar vidare…håll dom åt mig” SHIT!!!! Där rök min chans – Här kan jag ju inte stå hela dagen.

Suck – får rota själv och lyckas efter många om och men hitta något som jag vågar ta hem till Ellen.

NU – Är allt klart – Julefrid – Here I come J

Ut på motorvägen, precis i tid för att missa monsterköerna. Detta måste firas med en riktig jullåt, smackar på http://www.youtube.com/watch?v=qavSfl1jATU&feature=related

Högt tempo på motorvägen på väg hem. Klurar på dagens händelser och massa arbeten.

Meh.. vad stod det inte ”Rävlanda/Hindås” på den där skylten?? Det är ju typ… en halvmil efter min avfart från motorvägen mot Kinna/Skene… FAN!

Och i detta nu väcks också tanken – Har jag handlat allt?

FAN!!!  Ellen???? Hur kan jag glömma ELLEN???

Men det löste sig det också…men det är en helt annat historia…

Hatar inte julafton – Hatar dagarna innan julafton.

Och förutom barnens tindrande ögon när tomten kommer, så är ändå maten det viktigaste på julafton - Speciellt skinkan, som med fördel lagas i stekpåse med goda kryddor.

Alla hjärtans dag. Gör det enkelt för dig i köket!

Jag har på senare tid fått för mig att flera små rätter är roligare än att servera en eller ett par större.

Och mat behöver ju inte vara så komplicerat att tillaga för att det ska vara gott och uppskattat.

Det handlar oftast mer om att var förberedd, ha bra råvaror och planera tiden.

Kockar tjötar ju ofta om att olika ingredienser "gifter" sig och det ligger mycket i det.

Hummer och mango är ett bra exempel på ett riktigt lyckligt giftermål.

Med olivolja, salladslök, chilli, lime, basilika, vitlök och vanilj.

En riktig homerun!

Men innan hummern så bjud på lite tilltugg till den väl kylda skumpan som du kommer bjuda din man eller kvinna på ikväll. Och om du är singel, så passa på att bjuda hem en annan singel, så kanske du inte behöver vara singel så länge till? Om du inte vill. Och vill du det så se till att laga något gott till dig själv. God mat är en bra start på daten... även om den är med dig själv.

Salta ostkex. Spöar nästan alla andra former av snacks. Enkelt att göra. Cheddar, Brie, smör, mjöl, vatten, havssalt och rosmarin. Om man vill kan man köra någon grön mögelost istället för Brie.

Och efter ostkexen så plockar du fram parmaskinkaknyten med gräslök, fyllda med Philidelpia ost/grillad paprika. Lagom stora munsbitar.

Sedan slänger du ihop en skagen gjord på nyskalade räkor på knäckemacka...

Och har du ändå köpt räkor, som man ändå oftast köper för många av, så kanske du lika gärna kan fixa ihop en räk- och laxtårta. Tar lite längre tid, men den funkar!

Och har du ändå köpt lax, som man ändå oftast köper för mycket av, så kan du också göra min nya favvo: Parmesankorgar med lax, pinjenötter och sallad.

Meckiga att äta - Men jäkligt gott.

Eller också strutar du i allt jag tipsat om ovan, sticker till fiskbilen, köper ett kilo strömming, panerar, steker i smör och serverar med rödlök och dill på en knäckemacka tillsammans med en kall bira.

Det kanske i slutändan är den allra bästa Alla Hjärtansdags menyn?

En kärleksförklaring till en kastrull!

Vissa prylar i köket är liiiite bättre en andra. Fick för något år sedan tips av en bekant om något som kallades "Crock-Pot" (Tack Åsa Hedebratt!). Och denna investering är något av det klokaste jag gjort. Jag fick samtidigt tipset att beställa den från England, där priset var ungefär hälften av vad de kostar i Sverige. Dessutom var de svåra att hitta här hemma. Hittade en engelsk elshop på nätet, betalade med kort och ett par dagar senare levererades denna underbara produkt hem till dörren. Och det är verkligen en superbra grej! Även om min har en liten charmig buckla som den förmodligen fått vid transporten från England. Gör hur som helst ingen skillnad på smaken.

Det är alltså en slowcooker som under sakta tillagning lagar maten till smaksensationella höjder. En bra bonus är att den är superenkel att använda. Smacka bara i det du vill tillaga, dra på timern, antingen på hög eller låg effekt och "pling" si så där 7-8 timmar senare så har du en glimrande god måltid. Och man misslyckas aldrig!. Resultatet blir kanon varje gång. Ju längre och lägre tempratur, desto bättre resultat. Jag kör nästan alltid på lägsta tempraturen.

Jag har nog testat att laga det mesta i min, med fördel kött. Ofta blir faktiskt det lite "billigare" köttet bäst. Som exempelvis bogkött. Man kan antingen välja att bryna köttet innan, men det funkar utmärkt att bara slänga i ingredienserna som de är. En sak har jag dock lärt mig och det är att man behöver "överkrydda" lite, mot vad man kanske gör i när man gör en "vanlig" gryta. Salt och kryddor har av någon anledning förmågan att "försvinna", fråga mig inte varför. Använd också rikligt med buljong, gärna egengjord för bästa resultat.

Givetvis går så kan man ju även göra även fisk och fågel i "Crocken". Här ovan exempelvis citronkyckling med persilja och rosmarin. Perfekt söndagsmiddag. Och även om det inte är söndag så är en strålande funktion att du kan smocka i alla råvaror i grytan innan du åker till jobbet. Sätta timern på 8 timmar och när den är klar så ställer den sig automatiskt i varmhållningsläge. Det innebär att du åka och arbeta och komma hem till en väldoftande anrättning och slippa ställa dig och slamra i köket det första du gör.

Jag är ju personligen lite av viltnörd och det blir ju så att det gärna blir just vilt som åker ned i "Crocken". Men det är ju också viktigt att de andra råvarorna är bra och fräscha. Här ovan är råvarorna till en gryta på ringduva - Med "fuskbuljong", men det går också.

Och så här ser grytan ut när den är klar - Gottigt värre!

En annan positiv egenskap är att den låga värmen gör att råvaror som exempelvis morötter och potatis sällan blir överkokta. De behåller oftast en lite tuggvänlig kärna.

Var inte rädd för att exprimentera. Blanda och lek. Och som sagt - Krydda väl och testa dig fram.

En gryta med olika inslag gör middagen till en njutning, Varför inte blanda nöt, fläsk och en kryddig korv som chorizo? Det rockar efter en lång, kall jaktdag!

Matlagande har ju också sina säsonger. En del av julens rätter slowcookas med fördel.

Här en liten julspecial - Oxbringa och julkorv. En kall julöl till det, så är man i sjunde himlen när väl tomten dyker ned genom skorstenen.

Och glöm inte bort att älska vilt! Min Crock har haft besök av nästan alla viltslag och allt blir gott. Ovan en mustig gryta på älg med enbär, timjan, morötter och potatis. Kan det smaka illa?

Nej, det kan det inte!

Och nej - Jag har inga som helst samarbeten med dem som säljer eller saluför Crock-pot. Jag bara tycker att det är en helt outstanding pryl som är värd varenda krona.

Det glamourösa livet som jaktfilmare...

Det började egentligen redan två dagar innan jag skulle resa, när jag kände en lite tendens till halsont. Och därifrån gick det bara utför.

Skulle upp till Svenstavikstrakten för att jaga skogsfågel med trädskällare.
Eftersom kollegan Ekberg redan var där på älgjakt så tog jag flyget upp till Östersund.
Vädret såg enligt YR.no helt okej ut, så vi tryckte på "Go" knappen.

Förkyld som en iller efter en natt med dålig sömn begav jag mig med en trött fot på gaspedalen mot Landvetters Flygplats på tisdagens morgon. I och med att det går åt en hel del utrustning vid tv-inspelning så hade jag med mig både en ryggsäck och en väska med kläder, kameror, dator etc.

Jag vet ju av erfarenhet att man bara egentligen får ta med sig ett handbagage in på planet.
Men det handlar ju om ganska ömtåliga grejor och oftast brukar det fungera (om man pratar snällt med SAS personalen) att man får ta med sig fler väskor ombord.

Som det kontrollfreak man är så tänkte jag ändå att det är bäst att jag kollar med SAS infon på Landvetter. En dam i informationen meddelar glatt.
"-Det är inga problem, till och med den 1/10 då reglerna kommer ändras, så får du ta med dig flera väskor och nu går det bara efter vikt - 20 kilo".
"-Toppen", sa jag och gick förkylda steg till incheckningen. Bäst jag frågar här också, tänkte jag. "-Det ska nog går bra att ta med sig väskorna" säger det unga tjejen med ett fint leende.

Väl i säkerhetskontollen tar de givetvis min väska med mickar och kameror och ber mig öppna den. Kan ju förvisso hålla med om att det ser skumt ut i röntgen... Men att jag ska behöva plocka upp allt och dessutom ta bort bottenplattan på väskan är ju lite väl... men ja, ja...jag kunde ju gömt en granat där...

Pust. En kaffe innan boarding. Ställer mig nära "kassan" så jag ska kunna komma snabbt in på planet så jag får plats med bägge väskorna.
Tanten tar mitt boardingpass, synar mig, synar mina väskor och säger:
"-Du kan ju inte ta med dig bägge de där väskorna in på planet!".
"-Jo det kan jag visst - Kollade två gånger med er egen personal innan jag gick upp hit".
"-Var kollade du det?", svarade tanten med sur min.
"-Dels med infodesken och innan säkerhetskontrollen".
Tanten synar mig och väskorna, tar upp ryggsäcken och säger:
"-Men den här väger ju över 8 kilo?".
Jag har ingen aning om vad hon syftar på så jag kläcker ur mig. "Nej, den väger strax över 7 kilo".
Hon synar mig surt igen.
"-Du får vänta till sist".
"-Jaha varför då om jag får fråga?".
"-Vi måste reda ut det här."
"-Reda ut vad? Jag ska till Östersund."

Eftersom jag står nästan först i kön och planet är fullbokat så är nu en del folk lite småirriterade äver att det tar lång tid. Jag går och sidan och ställer mig med mina väskor.
När alla andra boardat tar tanten upp telefonen och säger till sin kollega att kolla min biljett på datorn. Kollegan som verkar snäll säger. "-Jag har extra bag-taggar, de kan väl komma upp och hämta ena väskan och köra den i bagaget?". Den andra kärringen står i telefon och muttrar.

Jag säger "-Men det är ganska ömtäliga grejor i väskan - Jag ser ogärna att de fraktas i lastutrymmet". Bägge tanterna tittar på mig och jag ser inget annat val än att packa upp de mest ömtåliga grejorna och lägga dem i andra väskan. Den "snälla" av dem ropar något ohörbart i en komradio. De börjar inse att alla förmodligen bordat planet utom jag.
Surkarten som nu lägger på luren säger:
"-Dom säger där nere att om inte väskan kan gå som handbagage så ska de inte med alls!"
"-Va" säger jag. Den snälla, som verkar livrädd för sin kollega säger försynt. "-Jag ropade på Lasse, han kommer upp och hämtar...?" Surkarten muttrar något surt och vänder sig bort.

Lasse kommer som ett skott och hämtar väskan och jag kan efter många om och men påbörja resan norrut... Givetvis hamnar jag också bredvid en mycket söt, men stroppig businesstjej, som tittar på mig som om jag inte vore vatten värld.

Mot Arlanda för planbyte.
Väl på Arlanda, med ett hemskt lock för öronen efter landningen, som inte vill ge med sig, lite feber och sprängande huvudvärk (förmodligen på grund av förkylningen) känner jag mig lite förvirrad.
Första tanken är att gå och hämta väskan vid bandet och rädda den från de elaka bagagehanterarna. Står länge och väl vid bandet, men inte f*n kommer väskan.  
Ända till dess den brillianta tanken dyker upp i skallen "-Damn, jag ska ju vidare och väskan är ju bokad som bagage ända till Östersund" Konstaterar efter en snabb titt på klockan att planet till Östersund redan börjat borda....ooopsss.

Bäst jag snabbar mig. Väl i säkerhetskontrollen är jag svinstressad, men nu är ju dessutom den väskan jag har med mig som handbagage, ännu mer fullproppad med teknik och sladdar. Detta faktum tillsammans med att jag har feber och svettas som en gris gör nog att det ser rätt misstänksamt ut...
Jag kunde mycket väl ha varit The Unabomber. Får riva upp ALLT i backar som granskas noga av säkerhetsvakterna. De kommer tillbaka med lådorna och säger "-Tack det var allt". Varpå jag får packa i allt själv igen.

Småspringande tar jag mig mot gaten. Och igen...Eftersom alla redan gått på så är jag givetvis sist och gatepersonalen ropar från långt håll "Mikael Jägare?".
"-Eh -det kan du ge dig på!".
"-Jag har redan checkat in dig - skynda dig in."
Sist in på planet (igen) där alla redan sitter ned. Hittar min plats...som givetvis är bredvid samma söta businesstjej som på förra planet... och jag ser vid det här laget säkert ut mer som en svettig uteliggare än en duglig fotograf - SUCK!

Somnar som en sten strax efter takeoff mot Frösön.
Sover nästan hela vägen till landning där det kommer en kraftig luftgrop.
Jag märker själv att jag snarkar när jag vaknar. Har det hänt er? Skitskumt...
Men jag märker också att jag knappt hör något på grund av ett enormt tryck i öronen.
Och när man inte hör något, så vill man gärna så att säga "låta själv" för att verkligen konstatera själv att man hör så dåligt som man tror att man gör.
Eller hur man nu ska förklara det... Nåväl. Hm....What to do...

Jag vet - Jag frågar tjejen bredvid vad klockan är.
"-Ursäkta, vet du vad klockan är"
"-Sorry I don´t understand"
Och nu märker jag att jag hör svindåligt...men att jag hör mig själv ganska tydligt...
"-Do you know what time is it?"
Hon tittar ned på mitt sätesbord, där min telefon på flightmode med stora digitala siffror med tiden ligger och säger leende.
"-About 10 past twelve"

...oooppsss....och F*N....

Av planet som en febrig döv gasell och mot bagagebandet, där faktiskt min väska kommer oskadd och allt ser ut att ha gått bra - Puh!

Eftersom Ekberg ska hämta mig på flygplatsen, men har jagat på ett ställe som ligger ganska långt bort, så verkar det som jag ska få vänta några timmar innan upphämtning. Inte mig emot, jag är helt slut. Jag tänker "Gött - jag går in i restaurangen, slår igång datorn och får lite gjort samt lite välbehövlig vila."
MEN - det visar sig att restaurangen (som är nästan tom) bara är öppen för AVRESANDE och inte ANKOMMANDE. Vilket är enligt EU-lagstiftning.... Blir hänvisad till en kaffeautomat vid bagagebandet...

Som tur är kommer Ekberg ganska snart och vi åker raskt mot den mysiga stugan.
Ekberg frågar "-Har du med dig sovsäck?". "Nej, varför ska jag ha det - Vi ska väl bo där vi brukar och där finns ju allt?"
"-Nej vi ska till en annan mark och annan stuga och där finns ingenting"
Merde! In till Östersund och köpa sovsäck - Men nu kan ta mig fasiken ingenting mer hända.
Allt är planerat. Vädret ska bli kanon. Det är mycket gott om tjäder och vi ser 5-6 fågel bara på den lilla grusvägen fram till stugan.

Det kommer förare med en mycket bra norrbotten spets...Med de tankarna somnar jag sjuk och trött i min nya sovsäck i den mysiga stugan.

Vaknar med ont i öronen och förkyld. Proppar i mig ett par alvedon och går utanför stugan och möter en underbart vacker morgon. Lite kyligt, soligt och klart. Perfekt! Detta kommer bli kanon.

Föraren med hund anländer. Vi släpper och det blir rungande skall i skogen nästan direkt.
Vi smyger som indianer, men inser efter ett tag att trädet förmodligen är tomt och att hunden skäller blint. Inte alls något ovanligt och vi fortsätter.

Efter ett par timmars tomgående börjar vi misströsta lite. Vi hittar helt enkelt inte fågeln, vilket inte heller är speciellt ovanligt. Men vad värre är så börjar hunden halta lätt och det visar sig att något har hänt.

Efter tre timmars jakt bryter vi, packar ihop och beger oss med bil söder ut.
Givetvis deppiga över magert resultat - Men vi har gjort detta i snart 20 år, så vi vet att det händer och att det kommer hända igen.

Men det känns ju alltid lite extra surt när man haft långa resdagar, flugit och inte är riktigt kry.

Nåväl - Blir avsläppt i Örebro efter långbilmil och min kära sambo har bokat tåg till mig.
Problemet är att det är fel på SJ:s bokningssystem, så jag får ingen mobilbiljett och stationen i Örebro är stängd. Fixar dock fram ett kvitto via SJ.se i mobilen. Hoppar på tåget i Örebro och det visar sig vara byte i Hallsberg.

Visar tågmästaren mitt kvitto i telefonen, som han inte accepterar då detta "ej är ett färdbevis".
Han ska ha mig att iaf betala resan mellan Örebro och Hallsberg.
Jag blir nu måttligt glad och ger han en hardang.

"-Aldrig", "-Jag har köpt en biljett av SJ och här är kvittot.", "-Jag kan inte rå för att systemet inte funkar". "-Vad ska du göra, handgripligen kasta av mig i Kumla."

Då ler snubben. "-Det är okej, men det här är inte S-Yeay utan Bergslaståg - Vi sköter saker lite bättre". "-Men du bör nog försöka få tag på en levande människa från S-Yeay annars kommer du inte få åka med X2000 eftersom du inte har giltig biljett". "-Tack" säger jag.

Snubben fortsätter. "-Jag ser att du kommer få vänta drygt en timme i Hallsberg innan Göteborgståget går, så du hinner säkert hitta någon från S-Yeay."

Idiot...tänker jag.

Väl i Hallsberg visar det sig att informationen är...ÖPPEN :-)
Får min riktiga billjett med orden "-Tur att du hämtade ut den - tåget är knökfullt". Toppen...

Har nu en hel timma över med pure magic joy.

Men till slut är jag i GÖTEBORG. Och tar en taxi till Landvetter....där jag har bilen stående...med en p-bot i rutan för att jag råkat ställa mig på korttidsparkeringen...

Det är inte alltid så glamouröst att vara jaktfilmare...

Prekära vardagsepisoder

Fick för mig att laga Wallenbergare idag. På tjäder. Fick ett tips av en facebookvän att det är något som man verkligen ska prova på. Nåväl.

Wallenbergare är inte helt enkelt, men det är oerhört välsmakande om man lyckas. Tar en del tid samt planering och det krävs kärlek i grytorna. Glada, klassiska tillbehör som gröna ärtor, skirat smör och lingon gör rätten till en fenomenal succé i munnen. Lingonen är viktiga! Jag kör mina lingon med cognac och råsocker.

Tjäder – check! Ägg – check! Grädde – check! Krydd... FAN – Vill ju verkligen göra det på riktigt...man behöver 4 kryddor! En suverän kryddblandning – Dock inte lätt att få tag på visar det sig... En blandning av nejlika, kryddpeppar, vitpeppar och muskot i en enda grym symbios (Googla om du inte vet vad det är)

Jaha – Blir till att åka till Carlssons Sätila (lokala butiken – bättre än de flesta landsortsbutiker kan tilläggas – Och jag har besökt många!).

Kliver in genom dörren på Carlssons. Stegar rätt fram till den överfulla kryddhyllan. “-Hm.. nu ska vi se – Fyra Kryddor ska vi ha...coolt kryddorna går i bokstavsordning... låt se; a...b...c..d...e....f....fänkål....” Men va fan här finns ju inga 4 kryddor!” Precis i detta nu så öppnar sig skjutdörrarna och en tjej kommer in i butiken. Hon ställer sig en halv meter bakom mig och kikar på kryddorna över min axel... Jag slänger en snabb blick bakåt och ser att det är Madde Prim (en bekant till både mig och Ellen).

Jag: “Nämen hallåååå hej – hur äärrrrreeee?” (snabb blick på Madde, men fortsätter ändå titta på kryddorna)

Hon: “...eh... jo... det är bra....”

Jag: “"-Jaha... haft en bra vecka eller? Jag tycker det har varit rätt kallt”

Hon: “...ja...”

I detta läge vänder jag mig om och ser... en stor mage... Herrejävlar... kvinnan bakom mig är gravid... Lite lik Madde Prim.... Men Madde är väl ändå inte gravid?... Hjärnan försöker koppla om... “-Oerhört likt Madde Prim... men ändå inte... och va fan Madde Prim är väl inte gravid... eller är hon det?...shit...shit...shit... Hur fan gör jag nu??? Tänk om det är Madde Prim och jag borde vetat om att hon var med barn... eller än värre... Tänk om det inte är Madde Prim...utan en helt okänd människa??? Då tror ju hon att jag står och sprudlar sexuella signaler och ger en invit till samkväm – Va fan!!”

JAG MÅSTE TA MIG UR DETTA!!!:

Hur fan gör jag nu? Ser Rune i ögonvrån (alla i Sätila vet vem jag pratar om – Men för er andra: Rune är maestro gällande kött i byn och styr över den lokala, manuella charken med bravur. Runes köttkorv regerar!) Jag anar som sagt Rune i blickfånget och ropar: “-Rune – Har ni 4 kryddor?” Rune: “-Nej, men jag kan fixa det om du vill? Ta salt, peppar och två andra valfria kryddor, vips fyra kryddor"!”. Jag tänker: “-Tack Rune”. Men...hon står ju fortfarande kvar och jag känner, förmodligen i fantasin, brännande blickar i nacken som säger: “-Jävla idiot – kör några bättre raggningsrepliker nästa gång”

Herrejävlar! Hon måste ju på riktigt tro att jag har som vana att stå och limma på brudar vid kryddhyllan på Carlsson´s. Men precis när jag ska vända mig om, för att på något sätt försöka förklara den prekära situationen jag nu satt mig i, så är hon borta. Ett äkta Keyser Soze moment... “-That was his power. The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn't exist. And like that, poof. He's gone.”... fast med “she” istället för “he” ringer i öronlocken...

Shit – Jag ska ju ha charlottenlök också... fan. Måste hon stå så jävla länge i grönsaksavdelningen... Låtsas titta på en burk med inlagda murklor istället...

Precis i det läget möts våra blickar...

Min blick säger något i stil med: “-Förlåt – Jag trodde du var någon helt annan! - Jag är inte alls ute efter skaffa billigt gänga vid kryddhyllan, herregud! Jag är ju för fan en trogen snubbe som älskar Ellen och vi har till och med barn ihop. Jag skulle inte vara otrogen ens om man kastade Jenna efter mig - Ja, du hörde rätt!!! Barn i tell you! Jag har barn!!! Jag vill inte vara otrogen!!!”

Hennes blick säger något helt annat: “-Hej då. Kul att träffas – Jag vet att du tog fel på person – men det gör inget – shit happens.”

Ja... shit happens... Och jag känner mig jävligt svensk ibland...

Men min Wallenbergare blev gottigt god...hur som helst. Skulle gärna bjudit...vem du nu än var som stod och kryddfluktade tillsammans med mig.... du var hur som helst inte Madde Prim.