Patetiska hot i vargdebatten

Oavsett om man kramar träd, vargar eller avtryckare, så är det faktiskt så att vi lever i en demokrati. Du har i Sverige rätt att tycka, tro och framföra vilka budskap du vill.
Vår grundlagsskyddade yttrandefrihet, omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning.

När det gäller vargen så finns människor på båda sidor i debatten som har mer eller mindre extrema åsikter. Man slutar aldrig förundras över vilka ord och meningar som används i ”kampen” för det man anser vara rätt och riktig.
Du har säkert inte missat att det dykt upp en ny sajt som erbjuder ”anhängarna” karttjänster om var jägare befinner sig, var älgtorn och jaktstugor finns, och som påminner om att ”det alltid är bra att ha en tändare och fogsvans tillhands.” Man hänger också ut sina ”motståndare” med namn och bild, jämte allehanda förnedrande kommentarer.

När det dyker upp sidor som denna, så gynnar det knappast de seriösa värnarna i debatten. Om man i sin vildaste fantasi tror att detta skadar jägarkåren, så är man helt fel ute. Tvärtom. När extrema sidor som denna dyker upp, så blir det istället en ”snackis” som enar jägarna.

Men innan vi i jägare börjar slå oss för bröstet för mycket och tycka allt för synd om oss själva, så kanske man också borde ägna en liten stund åt viss självrannsakan? Jag häpnar över vad vissa inom våra egna led kläcker ur sig ibland i debatten. Har personligen riktigt svårt ibland att förstå vad som driver vissa människor att skriva som de gör. Ingen nämnd, ingen glömd.

Jag har full förståelse för att man blir frustrerad och knäckt, när ens jaktliga livsstil i princip håller på att raderas, när ens hund har blivit tagen eller om företaget går omkull på grund av vargen. Men jag har noll förståelse för varför man måste hota andra människor för det?
Är det en kreativ handling som överhuvudtaget kan föra någonting gott med sig? Finns det verkligen inte bättre sätt att komma framåt och att lägga sin energi på?

Men hur det än är, så har det allra flesta civilkurage nog att faktiskt skriva under med sitt eget namn och våga stå för sin åsikt. Det får man ändå någonstans respektera. Folk tycker olika om saker och ting, så är det bara. Detta oavsett om vi pratar jakt, vargar, fotboll eller tapetmönster.
Och vem tar seriöst på en helt anonym sajt, år 2012? Tyder inte anonymiteten enbart på att människorna bakom sidan inte vågar stå för det man tycker?

Att hota, förtala och kränka enskilda människor, på grund av deras åsikter och göra det anonymt är dock inte enbart fegt, patetiskt och löjeväckande.
Den dagen en vilsen, trasig, identitetssökande 18–19 åring, faktiskt gör allvar av uppmaningarna, så är det allt annat än löjligt. Och kanske har vi redan nu sett början på detta i och med bränderna på skjutbanorna? Vad händer nästa gång?

Debatter kan faktiskt, hör och häpna, föras utan hot om våld och med kränkningar. Glöm inte att vi alla trots allt bara är apor - fast med bilnycklar.

Skärp er homosapiens!